Per Molander har skrivit boken ”Ojämlikhetens anatomi”, om hur de mekanismer som driver ojämlikheten – med alla dess konsekvenser – går att finna gång efter annan i snart sagt varje mänskligt samhälle. Resonemanget tar sin utgångspunkt i enkla matematiska formler, begripliga och pedagogiskt förklarade. Lägg till det målande anekdoter från historiska skeenden. Något ideologiskt ställningstagande blossar aldrig riktigt upp och kanske är det inte heller meningen. Molanders diplomatiska förhållningssätt är förmodligen väl genomtänkt.
Molanders bok vänder sig till läsare som söker djupare förståelse för hur ojämlikhet uppstår och varför dess återkommande inslag i våra samhällen alltjämt tenderar likna en naturlag. Ojämlikhet som sådan problematiseras – det finns en drivkraft hos författaren – men med tonvikt på saklighet och eftertanke. Förmodligen är det ett smart drag. Tänker vi oss att ojämlikhetens anatomi är sådan som den beskrivs av Molander blir vi tvungna att förhålla oss till dess konsekvenser. Det vill säga det exponentiellt växande gapet mellan de som har och de som inte har, som en passiv fördelningspolitisk hållning ofrånkomligen leder till.
Boken finns att låna på biblioteket, bl a här:
De alternativ vi har 